När når ett experiment vägs ände?

4:e Terräng-SM i slutet av oktober har nu genomförts, men den löppropaganda som ”höstmaffian” förespeglat i den kuppartade flytten av tävlingen till denna gudsförgätna tidpunkt på året lyser med sin frånvaro. Endast solens frånvaro lyser starkare. Arrangörerna gör sitt bästa, ingen skugga faller på dem, men förutsättningarna för en löppropaganda är obefintliga. Alla problem som jag tidigare har behandlat kvarstår. Apropå kuppmakarna, Hälle och MAI, Hälle måste ha slagit någon form av bottenrekord, 1 (en) start totalt, ungdomar, juniorer, seniorer, damer och herrar! MAI lyckades få ihop 6 starter! På seniorsidan hade man 3 fördelat på 2 deltagare. Är det rimligt att två klubbar som inte har för avsikt att delta ska styra placeringen av tävlingen? När det gäller norrlandsfönstret har höstflytten inte öppnat det på någon vidare gavel. Jag har nöjt mig med att titta på seniorsidan så långt i årets tävling. Totalt 1 norrlandsstart/deltagare på damsidan och 4 deltagare (6 starter) på herrsidan! Trots höstflytten verkar dubbelfönstren, vadden och remsorna i de norrländska stugorna fortfarande vara på plats. Med tanke på höstkylan i slutet på oktober kanske det är bäst.

Det finns enstaka ljusglimtar i deltagarsiffrorna, men mest är det mörkt med nya bottennoteringar. Lagtävlingarna kan i många fall inte genomföras och endast i några enstaka klasser gör den skäl för namnet. Bäst utveckling har veteranklasserna. Var det verkligen det som var målet med förändringen? Alla problem som jag tidigare har påpekat och även redovisat lösningar för kvarstår. Läs, begrunda, agera!. ”Detvåras för terrängen – II” eller ”Vilse i skogen”. SM-utredningen lyckades inte identifiera ett enda av problemen. De är kvar i icke-frågan om en delning. Dessutom placerar de tävlingen på hösten trots allt som talar mot detta. Min inställning är dock att höst eller vår inte är huvudproblemet. Det är allt annat som kväver arrangemanget! Om det trots allt ska gå på hösten, så måste det gå i september, tex. helgen innan Lidingöloppet. Inte optimalt, men enda möjligheten. Fast det går väl inte, utredningen har ju klassat tävlingen som kategori 3 bland SM-tävlingarna! Hur är det möjligt? Terränglöpningen är tillsammans med landsvägslöpning de överlägset största grenarna inom friidrotten, i Sverige och i världen! Terränglöpningen är otroligt viktig för löpningen, som utgör en mycket överväldigande majoritet av världens friidrottare, långt fler än resten av grengruppernas utövare tillsammans. Nivågraderingen visar än en gång på SFIF:s styvmoderliga behandling av löpningen.

För den som inte orkar läsa hela räddningsprogrammet för Terräng-SM, sammanfattas några punkter nedan.

• Lås arrangörsskapet under några år för att tävlings ska kunna utvecklas mer långsiktig
• Rensa bland klasserna, endast tre lopp behövs per kön, ungdomar (15-17 år), juniorer (18-19 år) och seniorer (20+). All tillgänglig statistik visar på det. Terräng ska springas med stora startfält och en livskraftig lagtävling.
• Hotta upp tekniken, så att publikupplevelsen blir bra. Nödvändig teknik finns redan.
• Glöm korta och långa banan, vi ska ha en bana precis som alla andra länder (med något undantag) har och gå då över till att avgöra tävlingen under en dag.
• I övrigt finns mycket runt själva arrangemanget som kan förbättras successivt, speciellt om någon arrangör kan ta ett långsiktigt ansvar enligt ovan… läs mer via länken ovan.

Den svidande kritiken kring OS-uttagningsprinciperna rinner av SFIF som vatten på en gås

Självbilden är onekligen grumlig men fast. Förhoppningen verkar vara att vi ska glömma hur illa kvalificeringsregler och uttagningar till OS i Rio inom den svenska friidrotten hanterades och att huvudet i sanden under fyra år ska rädda situationen. Nej, så lätt kommer man inte undan. Förändringar tar tid, speciellt att förändra någon som är förändringsobenägen. Det är nu som förändringsarbetet börjar inte våren/sommaren 2020. En antydan om att självkritik inte ligger för SFIF visar behandlingen av en motion till SOK:s årsmöte från Christer Svensson nedan.

”Motion nr 15

Avsändare: Christer Svensson,Växjö AIS

Styrelsens yttrande över Motion till Svenska olympiska kommitténs förbundsårsmöte

Motionärernas förslag: Växjö vill genom Svenska Friidrottsförbundet motionera om att till nästa olympiska spel följa de internationella uttagningskraven till punkt och pricka.

Förbundsstyrelsen föreslår:

att Förbundsårsmötet avslår motionen.

Förbundsstyrelsens utlåtande:

Vi känner oss inte helt säkra på om motionären refererar till alla idrotter eller bara vår egen idrott, men oavsett det är det ett ämne man kan tycka och fundera mycket om.

Utan att här gå in på alla för- och nackdelar med olika synsätten kan vi konstatera att vårt arbetssätt för att lösa den här typen av frågor hittills har varit att göra det på operativ nivå och samarbetsvägen.

Vår Förbundskapten och vårt kansli har ett regelbundet och nära samarbete med SOK i många avseenden. Inte minst vid planering av stödapparaten till framtidens elitfriidrottare och för de som redan hunnit till elitnivån. Även om vi inte alltid gjort samma bedömning som SOK då och i uttagningssituationer så tror vi fortfarande att det är en bättre väg för att hitta lösningar än att agera formellt på SOK’s årsmöte.”

Den ”bättre vägen” som hänvisas till är alltså den som ledde till att vissa av SFIF prioriterade grenar fick ett snabbspår till OS, medan andra grenar påfördes ytterligare krav ovanpå de internationellt stipulerade prestationsnivåerna. SFIF är uppenbarligen nöjda med utfallet! Trist att ingen annan är det. Resultatet blev att i de ”prioriterade” grenarna skickades aktiva med tveksamma meriter i relation till OS-kvalgränserna och SOK:s principer. Inte överraskande åkte de ut i snabb takt. Samtidigt som aktiva i de grenar som SFIF bestämt sig för att missgynna aldrig fick en ärlig chans att kvalificera sig på samma meriter som deras konkurrenter i övriga världen.

Det minsta vi förväntar oss är att SFIF mot SOK driver den linje som motionären efterlyser. Vad har vi att förlora? Den ”bättre vägen” visade sig ju leda rätt ner i en ravin. När man har gått fel, måste man som bekant välja en annan väg. Det påminner mig om Alice i Underlandet och hennes bekymmer vid vägkorsningen:

"Jag undrar om du vill tala om vilken väg jag skall gå nu", frågade Alice.  

"Det beror på vart du skall gå”, sa katten. ”Det spelar ingen roll", sa hon.

"Om du inte vet vart du ska, spelar det ingen roll vilken väg du väljer", sa då katten.

”Då gör det detsamma åt vilket håll du går", sa katten. 

"Bara jag kommer fram någon gång", la Alice till." 

"Jodå, det gör du säkert, bara du går länge nog", sade katten.

I det här fallet är det tveksamt om 4 år är länge nog. Vi behöver skynda på resenären. 4 år går snabbare än man tror och händer inget sitter vi snart i samma sörja som inför Rio. Kraven är enkla, de internationella kvalgränserna ska gälla. Varför det? Jo, för att om man klarar dem under rätt omständigheter, är man på den nivå som krävs för att prestera på tillräcklig nivå på OS. Man tillhör dem som OS är till för. I de mest konkurrensutsatta grenarna, av en händelse dem som SFIF höjde ribban för, går det inte heller att utföra prestationer på den efterfrågade nivån i något annat sammanhang än i tävlingar på hög internationell nivå. Löpningar på IAAF/IOK:s nivå är inte möjliga på propagandatävlingar på Enskede IP. Skulle det ske, så är det en så enastående prestation, att det i sig borde stärka en aktivs kandidatur… Vidare ska vi inte tacka nej till de eventuella inbjudningar vi får i grenar där IOC vill ha ytterligare aktiva då inte tillräckligt många kvalificerade aktiva har anmälts. I de allra flesta grenar betyder det att man ligger mycket nära redan väldigt tuffa kriterier.

Låt oss inte glömma hur illa uttagningarna till OS sköttes bara för att det är för sent nu, för den här gången. Även om OS som institution har så mycket problem och i dess nuvarande form borde läggas ner eller reformeras, så lär det inte ske och om fyra år är det dags igen. Striden om formerna för kvalificeringsprinciperna inför 2020 börjar nu. Det är en idrottsdemokratisk självklarhet att våra svenska friidrottare ska kunna kvalificera sig enligt samma principer som övriga världens friidrottare. Idealiskt skulle kvalificeringen vara helt oberoende av nationstillhörighet och vi kunde runda SOK/SFIF, men det är tyvärr en utopisk dröm. 

Årets svenska manliga 1 500m-säsong den bästa någonsin!

Att toppbredden på 1 500m i år var exceptionellt bra har framgått av resultaten, även om det inte har nått ut till media och idrottskonsumenten. Hur bra var den ur ett svenskt historiskt perspektiv. Faktum är att den är den bästa någonsin vad gäller genomsnittstiden för våra topp-10-löpare. Jag har tittat på samtliga årgångar sedan 1970, alltså de senaste 47 åren. Jag kan inte gå i god för åren dessförinnan, men sampling längre tillbaka tyder inte på att det finns något bättre år innan 1970. Det år som ligger närmast är ett riktigt märkesår, 1978, då snittiden var 11 hundradelar långsammare, 3.41,75 mot 3.41,86. 1978 hittar vi dock den bästa mediantiden för topp-10, 3.41,46 mot 3.41,82 för 2016 som ligger tvåa i kategorin. För dem som skolkade på statistiklektionen i matten i skolan, är alltså mediantiden, den tid som ligger mitt i det statistiska materialet. I det här fallet blir det tiden halvvägs mellan femman och sexan på listan. Året 1988 ligger trea i båda kategorierna. Om man tittar på kurvan är det intressant att se att toppnoteringen ligger endast tre år efter den absolut sämsta snittiden, 2013, för hela perioden. Kurvan faller kraftigt under periodens sista år och det är i det här fallet bra att ligga långt ner, alltså bättre tid. Extra kul är att samtliga på listan är under utveckling. Snittåldern är lite drygt 23 år och t.ex.så ligger snittåldern för Sveriges topp-20-löpare genom tiderna tom.2015 på drygt 25 år. Annars var perioden från mitten av 90-talet och huvuddelen av 2000-talet ingen ljusare period för svensk 1 500m-löpning. Tidigare goda år hittar vi under andra halvan av 70-talet och några år på 80-talet.

I den grenjämförelse som jag tidigare gjorde över topp-3 mot världen, "Den globala pappersfinnkampen", kommer 1 500m att avancera och konkurrera med toppgrenarna 800m herrar och damer om att vara vår internationellt starkaste gren. Jag får avvakta att världslistorna för 2016 kommit ordentligt på plats, men jämfört med 2015-års statistik ser det ut att bli jämnt.

Det vore förstås kul om den fantastiskt höga nivån på svensk medeldistanslöpning uppmärksammades mer och att det satsades mer resurser. SFIF:s hantering av löpningen tyder dock inte på att det ligger i korten. Sammansättning av mästerskapsgrupper och det senaste kvalgränsdebaclet visar inriktningen. Det är bra att ha löpare till ”Finnkrampen”, men annars står de inte så högt i kurs.   

Jag lägger också upp motsvarande genomgång för 800m. 1970-talet var inget stort decennium för 800m-löpning. Den sköt fart på 80-talet och har sedan går lite upp och ner under lång tid. Toppåret inföll 1986, tätt följt av ett fantastiskt fint 2014.

1500m	1	10	Sprid-ning	Snitt	Median
2016	03:36,58	03:46,00	09,42	03:41,75	03:41,82
2015	03:39,68	03:47,28	07,60	03:43,91	03:43,09
2014	03:39,37	03:50,12	10,75	03:45,03	03:44,87
2013	03:43,69	03:51,00	07,31	03:47,26	03:46,38
2012	03:42,72	03:50,09	07,37	03:46,63	03:46,28
2011	03:43,66	03:47,49	03,83	03:45,78	03:46,02
2010	03:40,60	03:49,12	08,52	03:46,31	03:48,05
2009	03:40,40	03:48,69	08,29	03:45,58	03:47,12
2008	03:43,87	03:50,44	06,57	03:46,75	03:46,17
2007	03:39,30	03:47,87	08,57	03:45,53	03:46,22
2006	03:38,47	03:48,91	10,44	03:45,45	03:46,77
2005	03:44,56	03:46,24	01,68	03:45,46	03:45,48
2004	03:45,04	03:47,22	02,18	03:46,34	03:46,42
2003	03:41,30	03:47,96	06,66	03:45,15	03:45,78
2002	03:42,35	03:47,68	05,33	03:45,71	03:45,84
2001	03:40,87	03:48,60	07,73	03:45,02	03:45,37
2000	03:42,30	03:49,73	07,43	03:46,76	03:47,11
1999	03:40,45	03:47,88	07,43	03:44,70	03:45,04
1998	03:39,17	03:48,02	08,85	03:45,17	03:46,10
1997	03:38,95	03:48,84	09,89	03:45,37	03:45,00
1996	03:38,35	03:49,96	11,61	03:45,50	03:46,35
1995	03:41,09	03:48,31	07,22	03:45,44	03:45,34
1994	03:41,07	03:47,91	06,84	03:44,86	03:44,77
1993	03:40,91	03:47,56	06,65	03:44,13	03:44,25
1992	03:39,95	03:45,79	05,84	03:43,51	03:43,89
1991	03:37,88	03:46,13	08,25	03:43,96	03:45,44
1990	03:41,05	03:46,10	05,05	03:44,23	03:45,03
1989	03:41,91	03:45,14	03,23	03:43,08	03:42,92
1988	03:39,88	03:44,41	04,53	03:42,15	03:42,12
1987	03:39,31	03:45,70	06,39	03:43,20	03:43,25
1986	03:39,15	03:46,39	07,24	03:42,88	03:43,50
1985	03:36,49	03:47,14	10,65	03:45,03	03:46,21
1984	03:40,10	03:45,84	05,74	03:44,09	03:44,68
1983	03:37,55	03:45,89	08,34	03:43,57	03:43,84
1982	03:39,54	03:45,27	05,73	03:42,30	03:42,31
1981	03:38,51	03:45,00	06,49	03:42,68	03:42,53
1980	03:41,55	03:45,20	03,65	03:43,89	03:43,95
1979	03:40,31	03:46,23	05,92	03:43,21	03:43,59
1978	03:39,39	03:44,30	04,91	03:41,86	03:41,46
1977	03:41,12	03:44,83	03,71	03:43,01	03:43,01
1976	03:37,25	03:44,50	07,25	03:42,44	03:43,63
1975	03:38,90	03:46,40	07,50	03:43,02	03:43,55
1974	03:36,56	03:46,13	09,57	03:42,33	03:43,19
1973	03:39,60	03:47,80	08,20	03:43,66	03:43,10
1972	03:39,00	03:49,40	10,40	03:44,08	03:43,45
1971	03:37,30	03:49,00	11,70	03:44,99	03:46,65
1970	03:41,90	03:50,10	08,20	03:46,12	03:45,90

800m	1	10	Sprid-ning	Snitt	Median
2016	01:47,16	01:50,90	03,74	01:49,14	01:49,87
2015	01:45,59	01:50,81	05,22	01:49,28	01:49,81
2014	01:45,65	01:50,42	04,77	01:48,34	01:48,81
2013	01:47,15	01:50,60	03,45	01:48,82	01:49,22
2012	01:47,31	01:50,52	03,21	01:49,26	01:49,42
2011	01:46,73	01:51,37	04,64	01:48,80	01:48,61
2010	01:47,36	01:49,79	02,43	01:48,66	01:48,75
2009	01:46,36	01:50,63	04,27	01:49,45	01:50,25
2008	01:47,61	01:51,06	03,45	01:49,77	01:49,88
2007	01:46,43	01:51,48	05,05	01:49,49	01:49,80
2006	01:46,46	01:51,09	04,63	01:49,29	01:49,11
2005	01:47,29	01:50,58	03,29	01:49,25	01:49,69
2004	01:46,36	01:50,63	04,27	01:48,72	01:49,11
2003	01:45,45	01:51,07	05,62	01:49,21	01:50,17
2002	01:46,93	01:50,18	03,25	01:48,84	01:49,24
2001	01:47,31	01:50,21	02,90	01:48,97	01:49,05
2000	01:47,07	01:50,37	03,30	01:49,02	01:48,97
1999	01:46,39	01:50,45	04,06	01:48,96	01:49,32
1998	01:47,86	01:50,24	02,38	01:49,41	01:49,61
1997	01:48,41	01:50,87	02,46	01:49,69	01:49,50
1996	01:47,05	01:50,82	03,77	01:49,87	01:50,29
1995	01:46,99	01:51,28	04,29	01:49,45	01:49,56
1994	01:46,25	01:50,40	04,15	01:49,13	01:49,42
1993	01:47,24	01:49,38	02,14	01:48,41	01:48,42
1992	01:47,39	01:50,15	02,76	01:49,05	01:49,01
1991	01:47,14	01:50,31	03,17	01:48,85	01:49,01
1990	01:47,42	01:50,39	02,97	01:48,87	01:48,68
1989	01:47,75	01:50,14	02,39	01:49,21	01:49,35
1988	01:46,06	01:50,14	04,08	01:48,99	01:49,35
1987	01:46,58	01:50,39	03,81	01:49,10	01:49,45
1986	01:46,52	01:49,33	02,81	01:48,28	01:48,46
1985	01:47,76	01:49,95	02,19	01:48,93	01:48,94
1984	01:46,28	01:50,48	04,20	01:49,17	01:49,56
1983	01:46,43	01:50,35	03,92	01:49,15	01:49,97
1982	01:47,64	01:50,02	02,38	01:49,20	01:49,33
1981	01:47,79	01:50,27	02,48	01:49,54	01:49,65
1980	01:47,80	01:50,62	02,82	01:50,13	01:50,37
1979	01:48,89	01:51,26	02,37	01:50,31	01:50,48
1978	01:48,00	01:51,63	03,63	01:50,48	01:50,76
1977	01:47,70	01:51,47	03,77	01:50,00	01:50,51
1976	01:47,76	01:51,10	03,34	01:49,87	01:50,05
1975	01:45,94	01:50,59	04,65	01:49,56	01:50,10
1974	01:46,90	01:50,10	03,20	01:49,21	01:49,51
1973	01:47,20	01:50,70	03,50	01:49,29	01:49,60
1972	01:48,30	01:52,00	03,70	01:50,09	01:50,15
1971	01:48,10	01:50,60	02,50	01:49,75	01:50,00
1970	01:49,00	01:50,30	01,30	01:49,72	01:49,75