Efter ett både starkt och smart lopp i försöken på 800m lyckades Elmar med ackuratess kvalificera sig till semifinalen. 800m avgjordes i 7 försöksheat med totalt 54 löpare. Kvalitén på heaten var mycket hög. Elmar gick i det första heatet och hade det sämsta årsbästat, 1.53, av de 7 löparna. Seddning gick på årsbästa och Elmars avsaknad av ett riktigt årsbästa slog tillbaka på hans seedning. Heatet bestod av löpare med 1.45, 1.47, 2x1.48, 2x1.49, 1.50 och Elmar. Kvalificeringsreglerna var 3+3. Elmars fromma förhoppnning var att någon av favoriterna skulle hålla anständig fart. Elmar är mer en jämnfarts-800m-löpare. Väderförhållandena är brutala här Taipei, speciellt vi 11-tiden då loppen kördes. Temperaturen i skuggan är 35 grader och solen strålar i det närmaste lodrätt
från en klarblå himmel. Kanske förhållandena gjorde att ingen ville/vågade ta tag i loppet. Elmar ändrade plan i flykten och tog täten in på bortre lång. Förvånande nog hängde ingen riktigt med "1.53-löparen". Vid varvningen på 55,1 hade Elmar fortsatt en växande lucka. Det var bara att köra. Elmar höll en bra lucka in på upploppet och till slut hann endast 1.45-britten Bowness upp honom och Elmar var vidare på placering. Hans tid, 1.50,66, visade sig också räcka bra, till slut 5:e bästa i försöken.
24 löpare vidare till semi, årsbästan, 1.45, 7x1.46, 7x1.47, 6x1.48, 1.49 och 2x1.50. Ett riktigt getingbo med andra ord! Ut åkte bl.a. 5 löpare med pb:n på 1.48 och bättre.
Finalen avgörs idag söndag kl.18.30 lokal taiwantid, 12.30 svensk tid. fisu.net livestreamar. Eurosport sänder i efterhand, såvitt jag förstår.
trackandthought är en lek med den engelska beteckningen för friidrott. Bloggen handlar om friidrott i allmänhet och löpning i synnerhet. Den handlar i huvudsak om elitfriidrott inte motionslöpning. Den kan dock handla om annat också, men friidrott lär nog vara den röda tråden.
söndag 27 augusti 2017
fredag 25 augusti 2017
Starkt lopp av Elmar på Universiaden!
Elmar gjorde kanske karriärens bästa lopp när han i försöken på Universiaden endast var 7 hundradelar från finalen. Elmar sprang i andra heatet, försökens bästa. Sex löpare korsade mållinjen inom 19 hundradelar. Endast 7 skiljde 2:an och 6:an! Tyvärr, drog Elmar det kortaste strået, trots den kanske vassaste avslutningen. Han låg kvar i innerspår in på upploppet i förhoppning om att något skulle öppna sig, men när det aldrig skedde, fick han gå i vida spår och försöka svepa fältet. Det gick nästan. Hursomhelst, suverän insats med en vass avslutning. Han passerade 800m på 2.07,5 och avslutade sedan med 60 och 40,3, 1.55,0 sista 800m. Han hade sex löpare i heatet med sb från 3.37-39 och pb 3.36-39. Han slog 2 och gav övriga en match ända in på linjen. Surt att det inte räckte! Marginalerna är dock små, vilket de ska vara.
Universiaden har jämfört med upplagor på senare år verkligen fått ett uppsving, både vad gäller deltagarantal och kvalitet. Jag har varit på rätt många VM och EM på 2000-talet och jämförelsevis är de som arrangemang mycket beskedliga. Universiaden i Taipei är ett arrangemang som bara kan jämföras med ett OS. Därför är det beklagligt att den svenska friidrottstruppen endast består av 2 aktiva!? Vill någon få erfarenhet inför ett OS är det här hen ska vara, inte på EM eller VM. En magisk upplevelse och bara beklaga dem som hade kunnat vara här. Självklart ska Svensk Friidrott inte i framtiden lägga ett SM under Universiaden. Att Universiaden är på uppgång är en slutsats som jag delar med samtliga representanter för andra sporter som jag har pratat med. Standarden är högre över hela linjen. Sverige går m.a.o. mot strömmen. I alla fall inom friidrotten.
Min rekommendation är att alla studerande friidrottare som håller tillräcklig nivå redan nu planerar för deltagande i Universiaden, 2019, som avgörs i Neapel, Italien, 20-31 juli.
FISU:s stream från dag-1. Elmars lopp 19 minuter in i streamen.
Universiaden har jämfört med upplagor på senare år verkligen fått ett uppsving, både vad gäller deltagarantal och kvalitet. Jag har varit på rätt många VM och EM på 2000-talet och jämförelsevis är de som arrangemang mycket beskedliga. Universiaden i Taipei är ett arrangemang som bara kan jämföras med ett OS. Därför är det beklagligt att den svenska friidrottstruppen endast består av 2 aktiva!? Vill någon få erfarenhet inför ett OS är det här hen ska vara, inte på EM eller VM. En magisk upplevelse och bara beklaga dem som hade kunnat vara här. Självklart ska Svensk Friidrott inte i framtiden lägga ett SM under Universiaden. Att Universiaden är på uppgång är en slutsats som jag delar med samtliga representanter för andra sporter som jag har pratat med. Standarden är högre över hela linjen. Sverige går m.a.o. mot strömmen. I alla fall inom friidrotten.
Min rekommendation är att alla studerande friidrottare som håller tillräcklig nivå redan nu planerar för deltagande i Universiaden, 2019, som avgörs i Neapel, Italien, 20-31 juli.
FISU:s stream från dag-1. Elmars lopp 19 minuter in i streamen.
| Universiaden, Taipei-2017. 1 500m-heat 2, 300m kvar. |
måndag 7 augusti 2017
Äntligen! Gatlin!
Äntligen fick Justin Gatlin vinna, fantastiskt! Sällan har
någon varit så väl värd att vinna. Den hetsjakt som han har utsatts för har
varit vedervärdigt smutsig och de som har deltagit i mobben borde skämmas.
Mobbens beteende bär släktskap med den framväxande rasism och nazism som odlas
på högerkanten av sverigedemokrater och sverigemoderater. Det är trist att se
att så många ”hederliga” människor lockats med, men det är väl så en mobbs
attraktion fungerar. Den engelska publikens beteende på London Stadium var
skamligt. All eventuell brittisk sportsmanship kan vi glömma, den flög all
världens väg. I mindre offentligt ljus, är det kanske så en lynchning startar, otäckt.
Att Usain Bolt lägger spikskorna på hyllan, är kanske det
bästa som kan hända friidrotten. På senare år har boltkulten snarare varit en
hämsko för vår sport. Andras prestationer, idrottsligt bättre, har kommit i
skymundan och intresset för allting annat än Bolt har sjunkit. Arrangörer som
inte har råd att betala Bolts gage har fått se sina publiksiffror och
sponsorintäkter sjunka.
Tidigare inlägg, med Gatlin-tema:
måndag 5 juni 2017
Stafett-SM - Lägg ner eller reformera!
Stafett-SM en tävling i förfall. Kanske ingen ny spaning,
men lika fullt. Årets upplaga saknade allt. Usla och sömniga arrangemang och
ihåliga tävlingar precis som vi vant oss vid på senare år. SM-utredningen
presenterade inte heller några förändringar som råder bot på problemen. Det
finns förstås ingen silverkula, men något måste alldeles uppenbart göras. Jag
har tidigare föreslagit flera åtgärder i relaterade sammanhang, både inom ramen
för SM-utredningen, finns en del SM-resonemang begravda i ett äldre inlägg om amerikansk friidrott och i Terräng-SM-debatten.
Det mesta går att kalkera och använda även för Stafett-SM.
Åldersklasserna vid Stafett-SM behöver ändras Vid tävlingar
där lagmomentet är ett starkt inslag är det vitalt att den delen fungerar.
Stafett är per definition en lagtävling. Precis som i alla tävlingar gynnas
tävlingen av att ha konkurrens. På Stafett-SM saknas, med några få undantag,
nödvändig volym i klasserna för att det ska bli bra tävlingar. Vad kan man
göra? Precis det som jag sagt tidigare, men som SM-utredningen helt rundade.
Färre åldersklasser! I detta sammanhang behövs bara tre klasser, ungdomar,
15-17 år, juniorer, 18-19 år, och seniorer, 20+. På det viset får vi fler
startande lag i respektive klass och mer riktiga tävlingar. På ungdomssidan kan
klubbar som inte har tillräckligt många ungdomar i en årgång ha möjlighet att i
den bredare ungdomsklassen eventuellt ha ett tillräckligt underlag. De klubbar
som är välförsedda med ungdomar kan ha flera lag. Att vi överhuvudtaget har
22-årsklassen, kan bara förstås som ett dåligt skämt.
Kvalitén på arrangemangen måste, råder ingen tvekan, höjas
radikalt. Mer oengagerade arrangörer får man leta efter. Lösningen är
förmodligen densamma som för Terräng-SM. Rekrytera arrangörer, som kan ta
engagemanget under 5 år, med tydliga krav på förbättringar och att Svensk
Friidrott tar de långsiktiga investeringar som krävs för ett högklassigt
arrangemang. Om vi inte kan höja kvalitén på tävlingen och arrangemanget, kan
vi lika bra lägga ner tävlingen. Det finns ingen naturlag som säger att vi ska
ha ett svenskt mästerskap i stafett. Många länder har inget sådant. I slutändan
skall vi endast ha fungerande mästerskap. Övriga läggs ner eller parkeras. Allt
annat är slöseri med tid och negativt för svensk friidrotts utveckling. Vi kan
inte ha tävlingar enbart för att tillfredsställa några nostalgiska ledare. Det
finns många tävlingar utomlands den här tiden på säsongen, som är mycket mer
utvecklande för våra elitaktiva.
Vi måste också kunna komprimera tidsprogrammen för våra
tävlingar i allmänhet och våra mäster-skap i synnerhet. Lördag hade vi 70 min
effektiv löpning med ett tidsprogram på 3 tim 20 min och för söndagen 1 tim 50
min löpning med ett tidsprogram på 5 tim 10 min. Oklart varför. Vi behöver
fokusera på våra rutiner, calling, starters, tidtagning, så att vi kan skjuta
iväg heat inom en minut från föregående målgång. Naturligtvis går inte det vid
stafett, men för lopp utan växlar och startblock ska det inte vara något som
helst problem. Även för sprint och stafett finns en stor förbättringspotential.
Tanken är att vi vill ha publik på våra arrangemang och då kan vi inte hålla på
i 5 timmar. Att minska antalet klasser och kanske även ändra grenprogrammet ligger
också i linje med en kompaktare tävling. Förresten vad f-n är 3x400 och 3x800
annat än löjeväckande? Vad är nästa steg 2x400? Och i förlängningen 1x400?
Ytterligare en medleystafett vore bättre än 3x. Antingen en distance medley
(1200-400-800-1600) eller någon ny variant, t.ex. 600-200-400-800.
Det finns mycket mer att säga i ämnet, men det långa med det
korta är att något måste göras innan det är för sent.
| Prispallen på 4x800m, Stafett-SM, 2017 |
söndag 7 maj 2017
Byt ut ”europapamparna” inte rekorden!
Under täckmanteln ”dopingarbete” kan man tydligen göra vad
som helst. Sedan tidigare bryter man mot alla rättsprinciper genom att
kollektivt bestraffa alla ryska friidrottare genom att stänga av dem från
internationellt tävlande, oberoende om de fällts för doping eller inte,
oberoende av om det finns några bevis gentemot enskilda aktiva eller inte. Ett
agerande som förstås inte skulle accepteras i något annat sammanhang.
Nästa hjärnsläpp är visserligen ännu bara på förslag, men
redan det är illa nog. Samma problematik, inga bevis finns för att alla, eller
ens något, rekord har tillkommit m.h.a. av otillåtna medel. Logiken i
resonemangen bakom förslaget saknar också all rim och reson. Det handlar om
individer, i snart sagt varje fall, utan samband med varandra i tid eller rum.
Det krävs bevis för varje enskilt fall för att ”stjäla” deras rekord. Eftersom
många rekord har slagits i grenar som definitivt kan påverkas med doping, så kan rekorden uppenbarligen slås. Jag skulle vara lika orolig om alla rekorden
hade slagits. Då kanske förslag om att stryka alla rekord slagna efter en viss
tidpunkt borde strykas hade kommit fram? Vi pratar inte om någon
kalle-anka-idrott, utan om en mogen idrott, den äldsta idrotten. Rekorden ska
vara svåra att slå. Inga tekniska, materiella förändringar gör heller att
dagens friidrottare har någon fördel mot de perioder som får klä skott för
europapamparnas pajaskonster. Hur gammalt ska ett rekord få vara för att det
ska gälla? Tänker europapamparna specificera en sådan regel? Om något av dagens
gällande rekord kommer att stå sig 1, 10, 50 eller 100 år gör dem inte mer
eller mindre misstänkta ur ett dopingfuskperspektiv. Det är t.o.m troligt att
något av rekorden inom löpningen kommer att stå sig väldigt länge, så utvecklad
är löpningen idag.
Det finns en mycket enklare och mer korrekt förklaring till
varför flera av kastrekorden har stått sig Dagens kastare är för dåliga. Vad
beror det på att de är för dåliga? Konkurrensen är bristfällig. Konkurrens
tvingar fram bättre resultat. Inom kastgrenarna är den alldeles för låg för att
man skulle kunna utmana tidigare generationer. Det är alltså fullt rimligt att
rekorden inte slås. Att radera ut rekorden och skänka dem till ”dagens” aktiva
vore en skymf både mot dem som höll på tidigare och mot dagens aktiva i andra
grenar. Som jämförelse kan konstateras att 10:e plats i världen, 2016, i kula
på herrsidan motsvarar 480:e plats på 100m och 100:e resultat kvalar inte ens
in på den 5 417 namn djupa 100m-listan. Motsvarande siffror i diskus är plats
50 och plats 5 066. I spjut och slägga motsvarar 10:e plats, plats 336
respektive 495. Plats 100 på spjut- och slägglistorna hamnar utanför
100m-listan, alltså motsvarar inte topp 5 417:e plats!
På damsidan är situationen liknande 10:e plats på 2016-års
världslista i kula motsvarar plats 349 på damernas 100m-lista. I diskus, spjut
och slägga hamnar 10:an på plats 458, 47 (högre placering p.g.a. att fjolårets
världsledande spjutresultat var väldigt svagt) och 2 352. Resultat nummer
100 platsar inte på den 3 785 resultat djupa 100m-listan i någon kastgren.
Slutsatsen är att det är fullt logiskt att rekorden inte
slås och kanske inte kommer att slås på flera generationers sikt, om inte
konkurrensen ökar radikalt. Att rekorden inte slås under överskådlig tid är hursomhelst
i sig inget bevis för att gällande rekord tillkommit med hjälp av doping. Det
kan vara så att rekorden har boostats av doping, men andra bevis behövs än just
det faktum att de inte slås av dagens aktiva.
Europaförbundets argumentation och det föreslagna regelverket
för framtiden läcker som såll. Plakatpolitik som drabbar oskyldiga. Om
europaförbundet framhärdar i sin galenskap, borde ledningen bytas ut av mer normalintelligenta
nationsförbund. Att
vårt svenska tillhör den skaran verkar dock tveksamt. Vi var lika mesiga
när det gällt den rättsvidriga, kollektiva avstängningen av ryska friidrottare.
Vårt internationella engagemang inom friidrottsbyråkratin, är lika ryggradslöst
som svensk utrikespolitik sedan EU-inträdet, ”Vi har ingen egen åsikt … vi, vi,
vi tycker som EU. Varför ska vi stå upp för något … det verkar farligt…”
söndag 16 april 2017
PB av Joel Durén…och nytt fantastiskt lopp av Josh Kerr
Precis som för ett år sedan begav sig Joel med UTA till Mt.
SAC Relays i Los Angeles och kom tillbaka med samma resultat, nytt pers,
3.48,23, en förbättring med knappa sekunden. Bra början på utomhussäsongen,
efter en mycket framgångsrik inomhussäsong.
I Azusa, också i Metro LA, avgjordes Bryan Clay
Invitational. New Mexico åker regelbundet på den tävlingen istället för Mt.
SAC. Startfälten på löpsidan är stora och starka.
Antalet anmälningar sprint och löpning:
|
I Azusa gjorde både Alexander Palm och Emil Danielsson bra
5k-lopp, 14.11 respektive 14.16. Alexander har flera skadedrabbade säsonger
bakom sig, men är på gång igen och Emil börjar komma över omställningen till
universitetsliv och träningen i New Mexico.
Tävlingens höjdpunkt, trots världsårsbästan på 100 och 200m
av Dafne Schippers, var återigen Josh Kerr. Efter att Josh Kerr stått för inomhusfriidrottens
höjdpunkt på NCAA-indoor, då han utklassade världsettan på majlen, Edward
Cheserek, var det många som undrade hur det gick till. Vad hände? På plats i
College Station fick jag väja för högar med tappade hakor och munnarna gapade
på Edvard Munch-vis. En idrottslig höjdpunkt. Jag var en av få som åtminstone
såg möjligheten på kartan, eftersom jag förstått från Elmar som tränar med Josh
att han hade något speciellt. Jag kunde också tolka genomförandet av försöksloppet
och förstå vilka ytterligare resurser som fanns i reservtanken. Ingen större
uppmärksamhet här hemma, då löpning och internationella genombrott på den
fronten gärna passerar obemärkt. I praktiken gick universitetsmästerskapen helt
under radarn.
Upp till bevis utomhus. Var Josh på riktig, eller var majlen
på NCAA bara tur? Nu är iofs tur ingen del av löpning, på samma sätt som i en
del andra sporter, som fotboll t.ex. där ett skott av en genomsnittlig
allsvensk fotbollsspelare träffar någonstans mellan hörnflaggorna, oklart var,
och sannolikhetskalkylen medför att någon gång borde det råka vara innanför
stolparna. Josh gjorde säsongsdebut i Azusa på 1 500m och rätade med kraft
ut alla eventuella frågetecken, 3.35,99! Han utklassade en sådan världslöpare
som Ryan Hill, 7.30 på 3 000m och VM-brons inomhus på distansen och en
vass 1 500m-löpare. Världsårsbästa, visserligen under fortfarande ung
säsong, och under VM-kvalgränsen till ”hemma-VM” i London, Josh är skotte.
Tiden är den sjätte bästa collegetiden på distansen genom tiderna och endast knappa
7 tiondelar från Sydney Marees rekord!
Joshpå NCAA-indoor, Flotracks något förkortade och lätt uppsluppna version och hela loppet i ESPN:s merbalanserade version, men med väl så överraskade kommentatorer.
söndag 26 mars 2017
Årets SFIF-årsmöte
I år var jag inte på plats, kanske till glädje för många... Det hindrar dock inte att jag kan ha synpunkter på styrelseförslag och motioner. Förbundsårsmöte och inget nytt under solen. Mycket begränsat
med styrelseförslag och motioner den här gången. Förra året var det mycket
motioner, men många avfärdades snabbt genom att tillämpa en regel om att
motioner endast kunde lämnas in av klubbar och distriktsförbund, inte av individer.
Synd, eftersom det begränsar möjligheterna till förändringar, men det var nog
också orsaken till att man väljer att tillämpa en regel, som man tidigare inte
brytt sig om. Andra motioner bordlades, eftersom de skulle hanteras inom
SM-utredningen.
Förhoppningen inför årets möte var ju då att SM-utredningen skulle
leverera något av värde. Tyvärr, blir jag tvungen att konstatera att resultatet
i form av förslag från utredningen blev mycket magert. Faktum är att resultatet
är direkt pinsamt. Med något marginellt undantag, åtgärdar förslagen ingenting
av de grava problem som våra SM-arrangemang brottas med. För att ta
SM-tävlingarna in i framtiden måste stora grepp tas; ett axplock, tävlingar som
helt ska tas bort, dagar som ska strykas, åldersklasser som ska avvecklas,
arrangemang som låses under överskådlig tid till platser/arrangörer som kan
utveckla tävlingen, tidsprogram som måste kortas rejält, regler som ska ändras,
medialt stöd, och inte minst kvalitén på arrangemangen. Jag har skrivit om
detta flera gånger tidigare och lägger inte energi på detta nu. Något hopp om
framtiden för våra SM-tävlingar varslar hursomhelst inte SM-utredningen om.
Några motioner fanns i alla fall. Kort om några. När det
gäller Lag-SM, är det en icke-fråga, då tävlingen inte har någon framtid. Svensk
friidrott har inte längre en struktur som möjliggör tävling, inget unikt för
Sverige förresten. Att ersätta Lag-SM med en lagtävling på Friidrotts-SM är
redan på gång och borde fullföljas hela linan ut.
Danderyds motion om åldersgräns för landslagsuppdrag är
lovvärd, men borde vässas till ytterligare. I ungdomslandslag och internationella
ungdomsmästerskap ska alla tävla i sin aktuella åldersklass, ingenting annat. Från
junioråldern menar jag att det kan vara aktuellt med senioruppdrag, även om det
när jämbördiga seniorer finns, kan det, situationsanpassat, vara bättre att
låta den underåriga stå på tillväxt. Jag har klagat på det här tidigare och
från landslagsledningen fått ett väldigt vekt svar, som i princip går ut på att
några tycker si och andra tycker så. Däremot är det oklart vad ansvariga
tycker. Jag trodde att det var kärnan i ett ledarskap att kunna ta beslut och
inte lalla på och försöka vara alla till lags.
Huddinge har i sak rätt när det gäller kvalificeringsregler
på 1 500m. Vi ska i högre grad styra mot fler vidareavancemang baserat på
placering än tid. Generellt behöver dock ytterligare insatser runt SM och
startfält. Jag har beskrivit detta förut. SM behöver struktureras upp, med
fasta storlekar på startfälten, och man kvalificerar sig till SM. Hur stora
startfält det handlar om skiljer sig från gren till gren och anpassas också
utifrån volym och kvalité på grenen. Heaten ska vara klara redan innan
tävlingen inte en halvtimme innan start. SM ska vara ett ”proffsigt”
arrangemang inte en förtäckt propaganda tävling. Ur detta kommer att man också
vet redan innan man kommer till tävlingen vad som gäller för finalkvalificering
och inte efter avprickning. Det är omvänd avprickning som gäller. Är man med i
startlistan deltar man, om inte så meddelas detta i god tid, alltså dagar innan!
Inget annorlunda än för teaterföreställning, publiken vill veta om de ska titta
på en föreställning av Hamlet eller Norén redan innan de beger sig till
teatern, inte när ridån går upp.
Gefles synpunkter på en mer intelligent utvärdering av friidrottsverksamheten
än att räkna SM-poäng är också lovvärda. Till deras förslag skulle jag vilja
addera en mer strukturerad jämförelse med resten av världen. Det finns djupa
och stabila världslistor i alla grenar och det går att ta fram nyckeltal som
visar hur vi hävdar oss på både en smalare och en bredare front. Jag har redan
tagit fram ett sådant system, som tar hänsyn till världskonkurrensen inom
respektive gren. Det handlar mest om att bestämma några parametrar och köra, t.ex.
en score för topp-10 i varje gren eller topp-25 eller någon annan variant. År
för år jämför man sig med resten av världen och försöker förstå vad förändringar
beror på. En mer strukturerad jämförelse ger mer trovärdiga svar på statusen
för vår idrott än vad några medaljer eller poängplatser på ett mästerskap gör. Tillfälligheter
rensas bort, när man tittar på resultat för en hel värld.
Slutligen tycker jag att den gotländska lagtävlingsmotionen är
klok. Det är ju inget VM vi pratar om utan tävlingar för ungdomar. Om fler kan
vara med och tävla genom att klubbar kan samarbeta är det positivt på alla
sätt. Sänk garden och anta en mer pragmatisk inställning. Vi kan ju inte bara
ha stora klubbar inom vår idrott, så ser inte verkligheten ut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)